РKr̦nika skriven f̦r modebilagan till mama nummer 9 2006

Det rör sig en armé på våra gator. Den består av caffelattemammor i exakt samma kappa, barnvagn, väska. Men det håller inte, det är inte bra för kreativitet. Kom igen, det är dags för muck!

av Ana Udovic  foto Andreas Lundberg

/text/
Jag är en så kallad obstinat klädköpare. Det behövs, ska jag säga, mitt ibland denna likriktningens armé. Jo, ibland när man vandrar Stockholms gator fram är det lätt att tro att folk man ser tillhör en armé. Inte minst bland de härliga caffelattemammorna i storstan. Alla har samma väska, alla har samma vagn, alla har samma kappa, ungarnas mössor är identiska. Till och med färgerna är exakt likadana. Det enda som fattas är det taktfasta räknandet: Ett, två, ett, två, vita H&M-fraktionen tar höger om, halt! Gråa smakfulla Filippa K-plutonen, givakt!
Jag blir så deppig. Varför vill man tillhöra en armé? Vad hände med kreativiteten? Vad är det för fel att tänka själv, sticka ut en smula, låta kläderna spegla sin identitet, kanske överraska sin omgivning?
Jo, jag VET, alla modereportage innehåller saker som är ”hetast” just nu. Även den här tidningen som du har i din hand.
Fast kom ihåg: Det betyder inte att du behöver bry dig. Det kan till och med betyda att du ska läsa tvärtom – haha, mig ska de inte lura, de här plaggen ska jag se upp med framöver.
Jag menar, hur dumt är det inte att påstå att en, och bara en färg gäller? Det fattar ju vem som helst att det är bara påhitt. Det kan till och med vara så genomskinligt att alla pratar om svart och silver som modefärg kring nyår (varningsklockor, ring ring) eller vitt kring skolavslutning (varningsklockor, ring ring).
Nej, jag försöker verkligen kämpa emot, känner rent intuitivt: Undvik! Som ugg-stövlarna. Det gick ju bara inte. Jag insåg direkt att hela Stockholm skulle gå i beige ugg-stövlar så fort de dök upp i affärerna. Mycket riktigt, någon månad senare tassade alla omkring som indianer i snön. Jag köpte svarta korta läderstövlar på Myrorna. Skitsnygga. Samma sak med volangkjolen förra sommaren. Självklart skulle varenda människa snurra omkring i sin volangkjol. Själv var jag tvungen att välja piratbyxor (trenden från sommaren innan). Bara för att få känna mig obstinat.
Det finns vissa trender som inte känns så där militäriska. Som klänningen. En klänning kan ju se ut hur som helst. Det gillar jag! Ska investera i en massa sköna klänningar i alla möjliga färger, former och modeller.
Men visst, ibland blir det inte riktigt som man hade tänkt sig. Jag kan upptäcka att jag helt plötsligt står där med en volangkjol i handen. Den smög sig på, dök upp i precis rätt ögonblick, som en riktigt duktig fallskärmshoppare. Inget att göra, bara att streta vidare – mot muck från caffelattearmén!

/faktaruta/
ANA UDOVIC
Ã…lder: 35
Familj: Sambon Fredrik, barnen Nadia, 3, och Tony, 1.
Bor: I lägenhet i Stockholm
Gör: Redaktör på mama samt frilansar
Senaste ogenomtänkta köpet: En blå byxdress. Använd 0 gånger på 6 månader.

/ruta 2, tipseri/
3 vägar till obstinat shopping
1. Gå på rean efter rean efter första rean. Då hittar du garanterat plagg som ingen annan har. Ingen annan ville ju köpa dem.
2. Kolla in riktig haute couture. Och blir du kär i en broderad t-shirt som kostar 10 000, tänk så här: Det där kan jag hitta på H&M/second hand/sy själv. Även om det aldrig blir så, känns det bättre just då. Hur som helst har du ju fått en liten injektion av inspiration.
3. Åk på weekendresa till en storstad eller till en liten, svensk stad (Åmål till exempel), när du känner dig grå och småbarnssliten. Det är bara att sitta några timmar på café och du får en uppsjö crazy klädidéer.