Krönika publicerad i Aftonbladet 2003-10-18
Amning eller flaska? Livsmedelsverket rekommenderar nu helamning i sex mÃ¥nader för att stödja de mammor som vill amma länge. ”SÃ¥na som jag och min dotter, vi passar inte riktigt in i Livsmedelsverkets mallar”, skriver frilansjournalisten Ana Udovic. Hon tycker staten ska gräva ner sina pekpinnar och ge sitt stöd till alla mammor. Oavsett vad deras barn äter.
Jag har varit så nöjd på sistone. Min fem månader gamla dotter verkar må väldigt bra, hon är pigg och nyfiken och glad nästan hela tiden.
Så plötsligt landar som en blixt från ovan Livsmedelsverkets nya rekommendationer om amning och all gammal oro kommer tillbaka (den oro som drabbar en när man håller ett nyfött barn i famnen och är rädd att göra fel). De nya rekommendationerna är att det ska heltidsammas längre än tidigare bud. Barnen behöver inte alls äta mat (puréer) från fyra månaders ålder, utan bör vänta tills de blivit sex månader.
Oj vad jag har gjort fel! Min dotter, som äter mat varje dag, kommer att få ett uselt immunförsvar, känna sig otrygg och oälskad! Tänker jag först.
Men så förstår jag att såna som jag och min dotter, vi passar inte riktigt in i Livsmedelsverkets mallar. För när man frågar lite närmare varför Livsmedelsverket nu proklamerar långtidsamning så hårt, så visar det sig att det är för att stödja de mammor som vill amma länge.
Tydligen har många mammor känt sig tvungna att börja tidigt med mat fast de kanske inte ville.
Jättefint, tycker jag. Klart att de mammorna ska ha stöd.
Men vi andra mammor då?! När ska vi få stöd? Vi som inte vill amma så länge? Vilken myndighet säger till oss att det är helt okej? Att det också finns ett värde i att lämna över barnen till pappan tidigt, exempelvis?
Visst är amning bra. Det är bra för barnets immunförsvar. Dessutom ger amning barn trygghet och kärlek, enligt bland annat Amningshjälpen.
Jag frågar mig barn som fått modersmjölk i bara två eller fyra eller sex månader, är de jämt sjuka? Nej, så enkelt är det inte, svarar Livsmedelsverket. Generna spelar in ganska mycket också. Är föräldrarna sjuka ofta, ja, då finns stor risk att barnen ofta är sjuka.
Trygghet och kärlek då? Jo, visst är amning ett sätt att ge det på. Men fullt så enkelt är det inte att vara en bra förälder. En tutte då och då räcker liksom inte. Kärlek och trygghet får barn som blir sedda, uppskattade, får hudkontakt, kramar och bra vård.
Några anledningar till att jag vill sluta amma tidigt: 1. Amningen gör mig fysiskt utmattad. Bara det att en ammande mamma måste äta 25 procent mer säger väl ganska mycket.
2. Amningen gör att det alltid är jag som måste vakna på natten, alltså är jag ofta mycket trött på dagarna när jag ska ta hand om mitt barn.
3. Mjölken i brösten räcker inte längre till mitt växande barn som pÃ¥ kvällarna vill äta hela tiden och skriker vid det tömda bröstet (jag har försökt säga: ”men du fÃ¥r ju kärlek och trygghet” men det struntar hon i).
4. Amningen gör mig fysiskt bunden till barnet hela tiden och därmed tar jag mer ansvar eftersom jag blir mest uppdaterad på barnet pappan känner sig oviktig.
5. Jag har svårt för att börja jobba trots att jag vill det och ekonomin kräver det.
6. Jag får inte äta och dricka vad jag vill.
Så känner jag, och många mammor känner nog igen sig (inte alla, vissa älskar att amma, fortsätt med det). Därför undrar jag: När får vi ett statligt verk som rekommenderar att både barnet och föräldrarna mår bra? Som säger att barn och föräldrar består av ett gäng individer som har helt olika behov? Vi vill se rekommendationer där det finns plats för alla, från dem som inte fixar amning alls till dem som vill amma i sju år.
Nu suckar folk och säger: Men gör som du vill, ingen tvingar dig!
Nej, ingen tvingar mig. Men det är inte lätt att vara kaxig som ny förälder, utan erfarenheter och med paniken i halsgropen över att göra fel. Därför, snälla staten: Stöd oss alla! Vi småbarnsföräldrar är trötta, känsliga, oroliga. Vi vill väl, ja, till och med feministmorsorna vill det bästa för sina barn, så var snäll och gör det lättare för oss att ta hand om våra barn.
En kort resumé över amningsråden genom tiderna:
1970-tal: Mammorna skulle amma var fjärde timme, modersmjölksersättning var vanligt som tillägg. Många mammors mjölk sinade efter kort tid eftersom produktionen aldrig kom igång riktigt.
1980-tal: Modersmjölksersättningen bannlystes på grund av att barn dog i u-länderna, och amning blev vanligare igen.
Mitten av 1990-talet: Experterna talar om att introducera mat tidigt, medan barnen ammas, för att förhindra intolerans mot vissa näringsämnen.
Oktober 2003: Nya bud introducera mat först efter sex månader och amma gärna upp till ett år.
Ja, ni ser ju själva. Expertråd hit, expertråd dit. Synd att det måste vara så svårt. För egentligen, när jag ser min lilla dotter ligga här bredvid mig och snusa, ja, då känns allting så otroligt lätt. Så vill jag känna oftare.
Text: Ana Udovic